Teemu Zetterman
Smärtan förändras när den blir kronisk. Kronisk smärta är inte identisk med kortvarig, akut smärta. Mekanismerna för kronisk smärta är mindre kända och det är utmanande att hitta en effektiv behandling för den. Ett klassiskt exempel förknippat med kronisk smärta är fibromyalgi, ett syndrom till vars centrala symptom hör omfattande, långvarig smärta. Den exakta mekanismen för uppkomsten av denna smärta är inte känd, även om man vet att bearbetningen av smärtkänslan i det centrala nervsystemet förändras. Intensiteten och var i kroppen smärtan befinner sig varierar. Smärtan är inte heller nödvändigtvis det värsta symtomet eftersom symtombilden, som vid kronisk smärta i allmänhet, är sammankopplad med trötthet, sömnsvårigheter, ångest, depressiva symtom och begränsning av funktionsförmåga och livsmiljön.
Att känna till de underliggande mekanismerna för fibromyalgi skulle vara till hjälp vid utvecklingen av behandlingar för den. Symtombilden och svårighetsgraden varierar mycket och det är möjligt att mekanismerna som orsakar symtomen inte är den samma hos alla patienter. Identifierandet av olika typer av patienter kunde hjälpa att rikta olika behandlingsformer till dem som med största sannolikhet skulle ha nytta av dem. Man ska inte heller underskatta vikten av att patienten förstår symtomens ursprung. Kunskap om orsaken till symtomen är av stor betydelse och lindrar ångest relaterad till smärta och övriga symtom.
Man känner väl till att stress förvärrar symtomen vid fibromyalgi och därför undersökte vi effekten av en kognitiv belastning på patienternas fysiologi, muskelspänningar och hjärtfrekvens. Därtill, även om det centrala nervsystemets roll i fibromyalgi är obestridlig, är det fortfarande oklart i vilken utsträckning avvikelser i muskelfunktion eller metabolism bidrar till patienternas muskelsmärta.
Med detta som bakgrund har vi i vår studie exponerat kvinnliga fibromyalgipatienter samt friska kvinnor i samma ålder för olika stressfaktorer och mätt deras fysiologiska respons. Vi utvärderade effekten av kognitiv belastning (d.v.s. en komplicerad huvudräkning) på muskelspänningar, hjärtfrekvens och upplevd smärta och stress, effekten av metabolisk belastning (dvs. glukostolerans) på socker- och mjölksyrametabolismen och effekten av fysisk belastning på ovannämnda faktorer. Dessutom mätte vi nivåer av låggradig inflammation i blodet och kartlade bl.a. symtom, ångest och smärtrelaterade katastroftankar.
De resultat vi i detta skede har insamlat indikerar att patienter med fibromyalgi har en starkare upplevelse av stress och har ökad muskelspänning i vila. Tendenserna för ångest ökar och fritidsmotion minskar dessa förändringar. Även en kortvarig kognitiv belastning verkar förvärra smärtan hos fibromyalgipatienter, men detta verkar inte förmedlas genom ökad muskelspänning. Fibromyalgi är också i viss mån förknippat med minskad sockertolerans men detta verkar inte direkt orsakas av fibromyalgi, utan snarare av övervikt och rökning som är allmännare bland fibromyalgipatienter än bland friska kontroller. Låggradig inflammation är förknippad med svårare fibromyalgisymptom och en sämre fysisk funktion. Övervikt och avsaknad av tillräcklig fritidsmotion ökade nivån av låggradig inflammation.
Resultaten gällande hjärtfrekvens- och pulsvariabiliteten samt metabolomik-analysen, som på ett bredare sätt kartlägger ämnesomsättningen, är alltjämt under arbete.
Gyllenbergs stiftelse har finansierat vår forskning med ett projektunderstöd samt med ett personligt arbetsstipendium åt undertecknad, med vars hjälp mitt syfte nu är att publicera forskningsresultaten gällande hjärtfrekvensvariabilitet och metabolomik samt att skriva en sammanfattning av min avhandling. Jag hoppas att vi med hjälp av detta stöd kan ta ytterligare ett steg framåt för att förstå kronisk smärta och därigenom erbjuda bättre behandling till dem som lider av den.
