Tia Mäkelä

En förlossning är en av de största vändpunkterna i kvinnans, och hennes familjs, liv. Jag är specialist i kvinnosjukdomar och förlossningar, och lyckligtvis sker de flesta förlossningarna i mitt arbete bra och förlossningsupplevelsen blir positiv och stärkande för modern. Tyvärr är det här inte alltid fallet. Dessutom föreligger ibland en kraftig motsättning i hur förlossningen sker objektivt sett och hur föderskan upplever den. Utifrån de yttre händelserna under förlossningen kan man därför inte dra slutsatsen huruvida föderskan i efterhand upplever förlossningen som negativ, eftersom upplevelsen formas av den egna personliga tolkningen av det skedda1.  I värsta fall blir förlossningsupplevelsen rentav traumatisk och kan leda till posttraumatiskt stressyndrom, (PTSD)2,3. Det går inte att förutspå vem som slutligen insjuknar i förlossningsutlöst PTSD. 

Det är viktigt att identifiera, förebygga och vårda både en dålig förlossningserfarenhet och förlossningsutlöst PTSD, eftersom båda förorsakar betydande men och lidande för föderskan själv och hennes familj2,3. De kan t.ex. störa utvecklingen av interaktionen med den nyfödda, leda till förlossningsskräck eller förlossningsdepression, inverka negativt på parförhållandet och drömmar om fortsatt familjeökning2,3. 

Eftersom man utifrån de yttre händelserna under förlossningen inte kan dra slutsatser om föderskans personliga upplevelse, bör man fråga henne om den. Man är dock inte ense om vilka mätinstrument som är de bästa eller i vilket skede mätningen ska ske4,5. Man måste också uppmärksamma det faktum att det kan vara oerhört svårt att identifiera förlossningsutlöst PTSD. En traumatiserad person kan leva ett till synes normalt liv och undvika allt som påminner om det skedda. Ofta söker den traumatiserade modern inte heller själv hjälp, eftersom hon inte vill minnas eller prata om det som hänt2. I mitt arbete har jag märkt att traumatiseringen kan visa sig först senare, t.ex. i samband med en ny graviditet. Syndromet PTSD är inte heller nödvändigtvis entydigt och kan dölja sig t.ex. bakom depressionssymtom2. Det finns inget screeningssverktyg för att i tidigt skede identifiera kvinnors traumatiseringsrisk.

På sjukhusen inom HUS-området erbjöds alla, i samband med den första ultraljudsundersökningen, att delta i min forskning under 17 månaders tid genom att svara på enkätfrågor. Min doktorsavhandling baserar sig på deltagarnas svar (3853 kvinnor och deras partners 3020). Dessa svar gav uppgifter om graviditeten i tidigt skede och tre månader efter förlossningen. Också de svarande kvinnornas journalanteckningar, registret över nyfödda barn och vårdregistret ett år efter förlossningen ligger som grund för avhandlingen. Eftersom det kan vara svårt att identifiera PTSD och det inte råder enighet om vilka som är de bästa mätinstrumenten för förlossningsupplevelse, kartläggs PTSD och förlossningsupplevelse i den här undersökningen på flera olika sätt.

Huvudmålen med min doktorsavhandling är 

1. att kartlägga vilka föderskor som insjuknat i förlossningsutlöst PTSD.
2. att hitta verktyg som är tillämpbara i praktiken för identifiering av en dålig förlossningsupplevelse och för identifiering av kvinnor med traumatiseringsrisk.

Att uppnå dessa huvudmål skulle möjliggöra förebyggande och/eller tidig vård av negativa förlossningsupplevelser och förlossningsutlöst PTSD, vilket skulle minska de negativa konsekvenserna av dessa. 

Syftet med den här doktorsavhandlingen är att öka medvetenheten om PTSD efter förlossning bland hälso- och sjukvårdspersonal samt stöda högklassig förlossningsvård och rådgivning. De erhållna resultaten fungerar därtill som underlag för utbildning av personal inom mödrarådgivning och på förlossningssjukhus, för granskning och förbättring av arbetssätt samt för att ta fram vårdrekommendationer i syfte att förbättra förlossningsupplevelsen och förebygga traumatisering i samband med förlossning. Föderskornas egen ”me too” kampanj i sociala medier väckte år 2019 uppmärksamhet i Finland (Minä myös synnyttäjänä) med kvinnor som erfarit våld av förlossningsvårdpersonalen. Genom att förbättra förlossningsupplevelserna kan sådana extrema erfarenheter förmodligen undvikas. Nativiteten i Finland har under de senaste åren sjunkit radikalt6. En förklarande faktor kan vara en negativ förlossningsupplevelse3.

Stipendiet ur Signe och Ane Gyllenbergs fond möjliggör frånvaro från mitt kliniska arbete, och därmed också genomförandet av den fjärde och sista delstudien i min doktorsavhandling. I delstudien 1) utreds hur posttraumatiskt stressyndrom efter förlossning identifieras i hälsovården i Finland (genom att jämföra undersökningens enkätsvar med uppgifterna i vårdregistret) 2) utreds och jämförs riskfaktorer för negativ förlossningsupplevelse och förlossningsutlöst PTSD. 
Ett varmt tack till Signe och Ane Gyllenbergs stiftelse för det betydelsefulla bidraget!

Tia Mäkelä

Specialist i kvinnosjukdomar och förlossningar, Kymmenedalens centralsjukhus

Doktorand, studerande vid forskarskola, Helsingfors universitet

Referenser

1. Grekin R, O'Hara MW. Prevalence and risk factors of postpartum posttraumatic stress disorder: a meta-analysis. Clin Psychol Rev 2014 Jul;34(5):389-401.
2. Ayers S. Delivery as a traumatic event: prevalence, risk factors, and treatment for postnatal posttraumatic stress disorder. Clin Obstet Gynecol 2004;47:552–67.
3. McKelvin G, Thomson G, Downe S. The childbirth experience: a systematic review of predictors and outcomes. Women Birth. 2021;34(5):407–416.
4. Bell AF, Andersson E. The birth experience and women’s postnatal depression: a systematic review. Midwifery. 2016;39:112–123. 0
5. Nilver H, Begley C, Berg M. Measuring women’s childbirth experiences: a systematic review for identification and analysis of validated instruments. BMC Pregnancy Childbirth. 2017;17(1):203.
6. Suomen virallinen tilasto (SVT): Syntyneet [verkkojulkaisu]. ISSN=1798-2391. Helsinki: Tilastokeskus [Viitattu: 19.6.2025]. Saantitapa: https://stat.fi/tilasto/synt